Barnens ställning i den offentliga ekonomin förblir dold

Det är svårt att skapa en helhetsbild av hur mycket offentlig finansiering som riktas till barn.  Även om en betydande del av tjänsterna för barn och barnfamiljer och inkomstöverföringarna finansieras med offentliga medel är det oklart hur mycket av statens, kommunernas och välfärdsområdenas pengar i verkligheten används till barn och vilka konsekvenser finansieringsbesluten har för barnens vardag. Barnbudgetering är ett bra sätt att stärka barnens ställning i den offentliga ekonomin.

Barnombudsmannadelegationen behandlade vid sitt möte i maj barnens ställning i statens, välfärdsområdenas och kommunernas finansiering. Som mötes inledare fungerade Suvi Kangasrääsiö, specialsakkunnig vid finansministeriet, Maria Salenius, direktör för välfärdsärenden på Kommunförbundet samt Titta Pelttari, servicelinjedirektör för tjänster för barn, unga och familjer vid Birkalands välfärdsområde.

Statens inkomstöverföringar till barnfamiljer kanaliseras i huvudsak via FPA:s förmåner, av vilka barnbidragen och föräldradagpenningarna utgör de största utgiftsklasserna. I statsbudgeten anvisas 11,4 miljarder euro till inkomstöverföringar och tjänster för barn och barnfamiljer 2026. 

I kommunerna är statsandelarna för tjänster för barn och unga inte öronmärkta, utan kommunerna beslutar själva om användningen av dem. Samtidigt belastas kommunernas ekonomi till exempel av nedskärningar i statsandelarna, arbetslöshetskostnader och minskade skatteinkomster, vilket ökar spartrycket. Statsandelarna för barn kan i praktiken riktas någon annanstans än till barn. 

Även finansieringen av välfärdsområdena grundar sig på en allmänt täckande modell. Finansieringen är inte öronmärkt för barn, barnfamiljer eller deras tjänster, utan områdena beslutar själva hur pengarna fördelas.

– Finansieringsmodellen för välfärdsområdena fokuserar på redan observerade problem och användningen av tjänster. Riskfaktorer i barndomen och tidigt stöd kan få för lite uppmärksamhet och resurser, påpekar Titta Pelttari.

Kostnader och fördelar hänför sig till olika budgetar

Statens, kommunernas och välfärdsområdenas olika finansieringssystem och budgetar gör det svårt att skapa en helhetsbild. Kostnaderna och fördelarna riktas inte alltid till samma aktörer, och enligt Pelttari utmanar det till att fatta förnuftiga beslut och utveckla tjänsterna.

Många av anpassningsåtgärderna inom den offentliga ekonomin drabbar slutligen barnen, vilket kan ha långvariga konsekvenser för barnens välbefinnande. Barnombudsmannadelegationen funderade särskilt på vem som bär ansvaret för barnen i den offentliga ekonomin som helhet. Uppföljningen och utvärderingen av helhetssituationen är särskilt viktig i en situation där det finns ett tryck på att sträva efter kortvariga och snabba besparingar. 

–  Att spara in på tjänster för barn och på det förebyggande arbetet kan leda till ökade kostnader någon annanstans senare. När olika aktörer samarbetar och tjänsterna fungerar tillsammans sparas offentliga medel på lång sikt. påminner Maria Salenius.

Barnbudgetering hjälper till att bedöma konsekvenserna för barn

Barnombudsmannadelegationen anser att barnbudgetering och barnkonsekvensanalys är viktiga sätt för att stärka barnens perspektiv i den offentliga ekonomin. I barnbudgetering granskas budgeten med tanke på barnets rättigheter och barnens välbefinnande.

I statens budgetprocess har barnbudgetering gjorts sedan 2021.

– I barnombudsmannadelegationens diskussioner betonades betydelsen av barnbudgetering samt önskemålet om att användningen av den ska fortsätta även under nästa regeringsperiod. Samtidigt borde modellen vidareutvecklas för uppföljning av såväl statens, kommunernas som välfärdsområdenas finansiering, säger barnombudsman Elina Pekkarinen.
– Om vi verkligen vill ta hand om kommande generationer är det viktigt att se till att de offentliga medel som sparas in i och med att antalet barn minskar, används för att främja barnens välbefinnande och inte överförs till andra objekt.