Barnombudsmannen påminner om
barnets rättigheter under undantagsförhållandena
Åtgärder som orsakas av Covid-19-pandemin har redan under ett år begränsat barn och ungas grundläggande rättigheter. Barnets rätt till bland annat utbildning, sociala relationer, kultur och rekreation har inskränkts. Barnens rätt till förebyggande hälsovård och säkerhet har också begränsats. Våld, rusmedel och psykiska problem har väckt växande oro. Därför ska det bedömas vilka begränsningar som berör barn och unga som är nödvändiga.
Barnets bästa ska beaktas i beslutsfattandet även under undantagsförhållandena
Covid-19-pandemin har tvingat statsrådet, regionförvaltningen och kommunerna att fatta beslut i rask takt. När det är ont om tid händer det lätt att konsekvenserna av besluten inte bedöms. Barnombudsmannen påminner om att Finland ska följa FN:s konvention för barnets rättigheter. Enligt konventionen ska i första hand barnets bästa beaktas vid alla åtgärder som vidtas av administrativa myndigheter.
Undantagssituationen minskar inte betydelsen av bedömningen av barnets bästa, utan tvärtom gör den ännu viktigare. Barnens rättigheter ska inte inskränkas mer än vad som är absolut nödvändigt. Virus utgör en mindre allvarlig risk för barn än för andra befolkningsgrupper, och väldigt få smittkedjor har spårats till skolor och barn och ungas fritidsintressen. Ändå har barn och ungas rätt till närundervisning kraftigt begränsats.
"Till exempel övergången till distansundervisning har i vissa kommuner motiverats med anhopningen av spårningsåtgärderna för viruset. Barnens kulturella rättigheter begränsas för att man inte har avsatt tillräckligt med resurser för denna förebyggande verksamhet. Begränsningen av barnets rättigheter bör vara den sista utvägen att rätta till situationen”, konstaterar barnombudsmannen Elina Pekkarinen.
Många barn och unga befinner sig i en kris
FN:s kommitté för barnets rättigheter varnade redan för ett år sedan att de begränsande åtgärder som vidtagits på grund av pandemin utgör en risk för barnens fysiska, emotionella och psykiska välbefinnande. Av de otaliga utredningar som publicerats under året framgår att det exceptionella året har fördjupat ojämlikheten bland barn och haft särskilt skadliga konsekvenser för barn och unga som sedan tidigare har befunnit sig i en sårbar situation, till exempel barn med funktionsnedsättningar och barn som inte får tillräckligt med stöd hemma.
I många familjer har föräldrarna svårt att orka, man bor trångt och ekonomin är ansträngd. Rusmedelsbruk, psykiska problem och våld är tyvärr vanliga problem som kan ytterligare förvärras av undantagsförhållandena. Situationen belastar även de barn och unga vars uppväxtförhållande är bra. Många barn och unga har känslor av frustration, trötthet och utsiktslöshet. Redan före pandemin har barn och ungas psykiska ohälsa väckt oro som den exceptionella perioden nu fördjupar.
”Att vara med sina kompisar, fritidsintressen och fri rörlighet är ytterst viktiga för barn och ungas utveckling. För barn motsvarar perioden på ett år erfarenhetsmässigt flera år av de vuxnas liv”, påminner Pekkarinen.
Stöd till barn, unga och familjer ska tryggas
Experterna har varnat för överbelastning av den förebyggande hälsovården och särskilt av mentalhälsovårdstjänsterna. Dessutom behöver många finländska barn samhällets skydd mot våld och försumlig behandling. Behovet av barnskydd har ökat i flera kommuner.
”Den finländska familjen omges normalt av välfärdssamhällets starka skyddsnät. Nu har denna form av skyddsnät ändrats och en del av barnen blir utan stöd”, beskriver Pekkarinen.
Pekkarinen påminner om betydelsen av samarbete mellan kommuner, organisationer, församlingar och privata aktörer. Det är viktigt att föräldrarna är medvetna om den hjälp som finns att tillgå, men det är lika viktigt att de till att barn och unga får information om tillgänglig hjälp. Information ska riktas till barn och unga också direkt från beslutsfattarna, inte enbart via skolan och föräldrarna.
Barnets rättigheter är bindande för staten, men vardagen skapas av oss alla. ”Vi har alla ett ansvar att ingripa om vi observerar att ett barn eller en ungdom behöver hjälp,” påminner Pekkarinen.
