LAPS/133/2024, 28.10.2024

Barnombuds­mannens initiativ till Forsknings­etiska delegationen och etikprövnings­nämnder för human­forskning:

Barnens samtycke till forskning kräver mer flexibel praxis

 

Samman­fattning

Barnombuds­mannen har observerat att Forsknings­etiska delegationens (TENK) anvisning om de etiska principerna för human­forskning [1] och dess tillämpnings­praxis kan hindra barn från att delta i forskning och i värsta fall äventyrar insamlingen av tillförlitlig information om barn.

Enligt Forsknings­etiska delegationens anvisning behövs vårdnads­havarnas samtycke i all forskning som gäller personer under 15 år och där person­uppgifter behandlas. Ett undantag utgörs av forsknings­upplägg där man under­söker sådant som man inte får heltäckande forsknings­information om ifall det behövs vårdnads­havarens samtycke för att barnen ska kunna delta eller om minder­åriga del­tagare inte själva vill att vårdnads­havaren ska känna till det. Sådana under­sökningar kan genom­föras när ett utlåtande om forskningen har begärts av etikprövnings­nämnden för human­forskning.

Även om nämnderna följer Forsknings­etiska delegationens anvisningar tolkar de dem på olika sätt. En del av nämnderna anser till exempel att det är möjligt att genom­föra forskning riktad till personer under 15 år utan föräldrarnas eller annan vårdnads­havares separata samtycke eller informations­skyldighet om forskningen inte orsakar olägenheter för deltagarna, forsknings­ämnet inte är känsligt och det i praktiken är svårt att begära föräldrarnas eller någon annan vårdnads­havares samtycke. En del av nämnderna överväger däremot inte alls när ett barn, om det så önskar, kan delta i forskningen utan vårdnads­havarens skriftliga samtycke, om forskningens anses samla in person­uppgifter och forsknings­ämnet inte är känsligt.

De olika tolkningarna och anvisningarna från etikprövnings­nämnderna för human­forskning orsakar förvirring och försätter forskarna i en ojämlik ställning beroende på vilken nämnd de ber utlåtande av om sin forskning. Stränga ålders­gränser utan möjlighet att bedöma barnets utvecklings­nivå stöder inte på bästa möjliga sätt tillgodoseendet av barnets rättigheter.

Barn­ombudsmannen föreslår att

  1. Forsknings­etiska delegationens anvisning uppdateras
  2. etikprövnings­nämnderna för human­forskning ges frihet att överväga situationen från fall till fall
  3. samarbetet mellan Forsknings­etiska delegationen och etikprövnings­nämnderna för human­forskning utvecklas.

Praxis för samtycke vid under­sökning av barn

Praxis för samtycke vid forskning med barn som föremål styrs i Finland av Forsknings­etiska delegationen TENK. TENK är ett expert­organ som utses av Undervisnings- och kultur­ministeriet och som främjar god vetenskaplig praxis, förebygger vetenskaps­fusk samt främjar debatt och information om forsknings­etik. I anvisningen "Etiska principer för human­forskning och etik­prövning inom human­vetenskaper i Finland" som publicerades 2019 drar TENK upp rikt­linjer för de etiska principerna för forskning som gäller minder­åriga enligt följande. Punkt c i de etiska principerna för forskning av minder­åriga är särskilt viktig med tanke på detta initiativ.

3.3 En minder­årig är föremål för forskning

De etiska principerna följs alltid vid human­forskning oberoende av åldern på den som är föremål för forskning. Barn ska ha rätt till med­inflytande enligt sin utvecklings­nivå i frågor som gäller dem själva. I allmänhet informeras vårdnads­havaren om under­sökningen. Ibland är det motiverat för ett barn att delta i forskning även utan vårdnads­havarens särskilda samtycke.

Etiska principer för forskning som gäller minder­åriga: 

a) Minder­åriga ska ges information om forskningen på ett sätt som barnet kan förstå.

b) Om den minder­åriga har fyllt 15 år, räcker det med barnets eget samtycke till att delta i forskningen. Även i det fallet ska vårdnads­havaren informeras om forskningen, om forsknings­upplägget eller -frågorna tillåter det.

c) Det är i första hand vårdnads­havaren som bestämmer om ett barn under 15 år ska vara föremål för forskning. I enkät­undersökningar som är riktade till ett stort antal svarande räcker det att underrätta vårdnads­havarna om forskningen så att de har möjlighet att vägra att barnet deltar i forskningen, om de så önskar. Med forskning med ett stort antal deltagare avses forskning riktad till minst 400 deltagare. Det räcker att underrätta vårdnads­havaren också om forskning där man inte behandlar den med­verkande minder­årigas person­uppgifter (till exempel observation utan inspelning av data­material och utan hantering av person­uppgifter).

d) Fastän deltagande i forskning skulle förutsätta god­kännande av vårdnads­havaren eller barnets lagliga representant, ger ett minder­årigt barn alltid i främsta hand själv sitt samtycke till att delta i forskning. 

e) Forskarna ska alltid respektera den minder­årigas självbestämmande­rätt och principen om fri­villighet då en minder­årig är föremål för forskning oberoende av om vårdnads­havaren gett sitt samtycke till forskningen eller inte. 

f) Om deltagande i forskning inte motsvarar den minder­årigas intresse eller vilja, ska forskaren avbryta den minder­årigas deltagande i forskningen.

I anvisningen dras också upp rikt­linjer för fall där forskaren ska be etikprövnings­nämnden för human­forskning om ett utlåtande. Det väsentliga för barnens del är konstellationen c.

4.2 Forsknings­upplägg som bedöms på förhand

En forskare ska be etikprövnings­nämnden för human­forskning om ett utlåtande, om forskningen innehåller någon av följande forsknings­upplägg: 

c) Forskningen riktar sig mot barn under 15 år utan vårdnads­havarens särskilda samtycke eller utan att vårdnads­havaren under­rättas, vilket skulle ge vårdnads­havaren möjlighet att förbjuda att barnet deltar i forskningen. 

Preciseringar till de forsknings­upplägg som kräver förhands­bedömning:

c) Om en person under 15 år undersöks utan vårdnads­havarens särskilda samtycke eller utan att informera denna, bör det säker­ställas att forskningen inte orsakar olägenheter för den medverkande och att de minder­åriga som begärts delta i forskningen kan förstå forsknings­temat och vad deltagandet i forskningen konkret förutsätter av dem.

Dessutom ska minst ett av de följande villkoren uppfyllas: 

• undersökningen berör sådana ärenden som det inte går att få heltäckande information om, ifall föräldrarnas tillstånd förutsätts för att barnen ska få delta i forskningen (t.ex. familje­våld, sociala problem och motsvarande)

• undersökningen berör sådana ärenden som de under­sökta minder­åriga inte själva vill att föräldrarna ska få vetskap om (t.ex. användning av rusmedel, sexuell läggning och motsvarande).

I Finland finns flera etikprövnings­nämnder för human­forskning, av vilka man kan ansöka om ett etiskt förhandsbedömnings­utlåtande om forsknings­upplägget förutsätter det. I princip följer nämnderna TENK:s anvisningar, men de tolkar dem på olika sätt. Även nämndernas egna anvisningar är brokiga. En del av nämnderna fattar inte beslut eller utlåtanden enligt prövning som avviker från TENK:s anvisningar. En del av nämnderna anser till exempel att det är möjligt att genomföra en under­sökning av personer under 15 år utan föräldrarnas eller annan vårdnads­havares separata samtycke eller information, när under­sökningen inte orsakar olägenheter för deltagarna och till exempel när premissen om att forsknings­ämnet inte är känsligt uppfylls och det i praktiken är svårt att begära föräldrarnas eller någon annan vårdnads­havares samtycke . [2] Då ska forskaren begära en etisk förhands­bedömning av etikprövnings­nämnden för human­forskning.

Problem med nuvarande samtyckes­praxis

De olika tolkningarna och anvisningarna från etikprövnings­nämnderna för human­vetenskaper orsakar förvirring och försätter forskarna i en ojämlik ställning beroende på vilken nämnd de ber utlåtande av om sin forskning.

En del av etikprövnings­nämnderna för human­vetenskaper tolkar Forsknings­etiska delegationens anvisning så att det i princip inte är möjligt att under­söka barn under 15 år i riskfria eller icke-sensitiva under­sökningar utan vårdnads­havarnas separata samtycke ifall barnets person­uppgifter behandlas i forskningen. Med andra ord behövs alltid vårdnads­havarnas separata samtycke om person­uppgifterna för barn under 15 år behandlas i under­sökningen oberoende av vad person­uppgifterna är eller hur de används eller förvaras. Till exempel är det inte möjligt utan vårdnads­havarnas separata samtycke att samla in 13–14-åriga barns åsikter om hobbyer genom att spela in diskussioner med barnen så att man raderar barnens person­uppgifter från inspelningarnas textningar och därefter förstör inspelningarna. Det finns ingen möjlighet att överväga i situationen i fråga om huruvida det räcker att informera vårdnads­havarna om forskningen eller om det ens finns skäl att informera vårdnads­havarna om under­sökningen. Till exempel barnets ålder, utvecklings­nivå eller förmåga att förstå vad deltagande i under­sökningen innebär har ingen betydelse om barnet är under 15 år.

Däremot kan barn under 15 år delta i under­sökningar som behandlar sensitiva ämnen utan vårdnads­havarens särskilda samtycke eller ens information, när forskaren har ett etiskt förhands­bedömnings­utlåtande av etikprövnings­nämnden för human­vetenskaper. I dessa situationer kan nämnden ge ett positivt utlåtande, medan nämnden inte kan avvika från TENK:s anvisning om vårdnads­havarnas samtycke i under­sökningar som gäller vanliga, icke-sensitiva ämnen. Etikprövnings­nämnden kan alltså ge ett positivt utlåtande till forskning där man granskar ett sensitivt ämne utan vårdnads­havarnas samtycke eller information, men inte till forskning där man granskar ett icke-sensitivt ämne utan vårdnads­havarnas separata samtycke.

Anvisningarna och den praxis som uppkommit utifrån dem har flera negativa följder. Redan 2010 konstaterade Klaus Mäkelä [3] att kravet på vårdnads­havarnas samtycke minskar minder­årigas själv­ständiga beslutande­rätt och snedvrider materialet i barn­forskningen. Vårdnads­havarna har rätt att fatta beslut som gäller barn, men man måste också beakta barnets rätt att delta i och påverka ärenden som gäller dem själva. Alla vårdnads­havare fattar inte beslut om barnets deltagande i en forskning genom att lyssna på barnets egen åsikt, utan de fattar ett negativt beslut utan att lyssna på barnet. Då hamnar barnet utanför forskningen även om barnet själv skulle vilja delta i den. Det finns också vårdnads­havare som inte aktivt förbjuder barnet att delta, men som inte kan nås eller som av en eller annan orsak inte sätter sig in i saken för att ge sitt samtycke. När endast de barn vars vårdnads­havare nås och som sätter sig in i saken och ger sitt samtycke kan delta i forskningen är risken en sned­vridning av forsknings­materialet.

Begäran om skriftliga samtycken av vårdnads­havarna belastar olika parter i under­sökningen, till exempel vårdnads­havare, forskare och yrkes­utbildade personer som arbetar med barn. Ofta genomförs forskningen via institutioner, till exempel i skol- eller daghems­miljöer som en del av deras normala verksamhet, varvid rektorerna och lärarna anser att det är tillräckligt med att informera vårdnads­havarna. På lång sikt belastar kraven på tillstånds­blanketterna de redan belastade institutionerna ytterligare och kan påverka deras vilja att delta i forskningarna.

Det är positivt att man i Forsknings­etiska delegationens anvisning identifierar barnets rätt att uttrycka sina åsikter i alla frågor som gäller barnet och få sina åsikter beaktade enligt ålder och utvecklings­nivå. I anvisningen hänvisas förutom till denna artikel 12 i FN:s konvention om barnets rättigheter även till artikel 13, enligt vilken ett barn har rätt att söka, ta emot och sprida all slags information och tankar över gränserna i vilken som helst form som barnet väljer. De etiska principerna för barn­forskning bör vara i linje med de nämnda artiklarna. Stränga ålders­gränser utan möjlighet att bedöma barnets utvecklings­nivå stöder inte på bästa möjliga sätt tillgodo­seendet av barnets rättigheter. I stället för att fokusera på att granska hindren för barn att delta, bör utgångs­punkten för anvisningen vara hur man möjlig­gör barnens deltagande i forskningarna.

Barn­ombudsmannens ändrings­förslag

För att tillgodose barnets rättigheter i forskning föreslår barn­ombudsmannen följande ändringar.

1. Forsknings­etiska delegationens anvisning uppdateras

Barn­ombudsmannen föreslår att punkt 4.2 c i Forsknings­etiska delegationens anvisning ändras så att forsknings­upplägg som kräver förhands­bedömning också omfattar, utan ytterligare villkor, forskning där personer under 15 år deltar utan särskilt samtycke av eller information till vårdnads­havare. En förutsättning för förhands­bedömningen är alltså inte de forsknings­upplägg som nämns som under­punkter, där kravet på vårdnads­havarnas samtycke är ett hinder för att få omfattande forsknings­data eller där minder­åriga inte själva vill att vårdnads­havarna ska känna till deras deltagande i forskningen. Sådana forsknings­upplägg kan nämnas som exempel på upplägg som kräver en förhands­bedömning.

2. Etikprövnings­nämnderna för human­vetenskaper ges frihet att överväga situationen från fall till fall

Barn­ombudsmannen föreslår att etikprövnings­nämnderna för human­vetenskaper ges möjlighet att från fall till fall överväga i hurudan forskning vårdnads­havarnas samtycke behövs, när det räcker med att informera vårdnads­havarna och i vilka fall vårdnads­havarna inte ens ska informeras om forskningen. Utöver forsknings­ämnets sensitivitet, forsknings­materialets storlek och behandlingen av person­uppgifter bör man i den etiska bedömningen beakta forsknings­upplägget som helhet och dess inverkan på barn. Saker som kan beaktas är till exempel vem som genomför forskningen, forsknings­miljön, hur man informerar om forskningen till barnen, innehållet i och insamlings­sättet för det material som samlas in från barnen, användningen av inspelnings­verktyg, barnens identifier­barhet i forsknings­materialet och förvarings­tiden och förvarings­sättet för eventuella identifikations­uppgifter samt forskningens inverkan på barnen. I den etiska bedömningen bör barnets rätt att delta i och påverka frågor som gäller hen själv betonas.

3. Samarbetet mellan Forsknings­etiska delegationen och etikprövnings­nämnderna för human­vetenskaper utvecklas

Barn­ombudsmannen föreslår att Forsknings­etiska delegationen och etikprövnings­nämnderna för human­vetenskaper utvecklar sitt samarbete så att alla nämnder följer TENK:s anvisningar på samma sätt. Liknande tolkningar garanterar forskarna ett jämlikt bemötande och tydliga tillvägagångs­sätt.

Jyväskylä, 28.10.2024

Elina Pekkarinen, barn­ombudsman

Terhi Tuukkanen, special­forskare

 

Barn­ombudsmannens uppgift är att bedöma och främja tillgodo­seendet av barnets rättigheter. Arbetet bygger på FN:s konvention om barnets rättigheter (FördrS 59 och 60/1991), som är ett avtal om mänskliga rättigheter som trätt i kraft genom lag. Avtalet gäller alla personer under 18 år. 

 

Arbets­gruppen för barn­forskning

Terhi Tuukkanen, special­forskare, SVD, barn­ombudsmannens byrå (ord­förande)

Arto Ahonen, universitets­forskare, PeD, Pedagogiska forsknings­institutet
Jenni Helenius, utvecklings­chef, PeD, Institutet för hälsa och välfärd
Riikka Korkiamäki, professor, SVD, Tammerfors universitet
Antti Malinen, universitets­forskare, FD, Spetsforsknings­enheten för erfarenhets­historia (HEX)
Marko Merikukka, vetenskaps­expert, FD, Självständighets­jubileets barn­stiftelse Itla
Niina Rutanen, professor, PD, Jyväskylä universitet
Elina Stenvall, direktör, före­byggande arbetet, DF, SOS-barnbyn

 

Arbets­gruppen för barn­forskning som verkar i anslutning till barnombudsmanna­delegationen bedömer uppfyllelsen av barns rättigheter ur ett forsknings­perspektiv, följer barns och ungas levnads­villkor och förmedlar aktuell forsknings­information till barn­ombudsmannen. 

 

Källor

[1]Forsknings­etiska delegationen. (2019). Etiska principer för human­forskning och etik­prövning av human­vetenskaper i Finland. Forsknings­etiska delegationens anvisning 2019.

[2]Tammerforsregionens etikprövningsnämnd för humanvetenskaper

[3]Mäkelä, K. (2010). Alaikäisiä koskevan yhteiskunta- ja käyttäytymis­tieteellisen tutkimuksen eettinen ennakko­säätely. I verket H. Lagström, T. Pösö, N. Rutanen & K. Vehkalahti (red.) Lasten ja nuorten tutkimuksen etiikka. Ungdoms­forsknings­sällskapet. 67.88.