Situationen för barnens språkliga rättigheter är bräcklig och kräver medvetna val

För barnens språkliga rättigheter är det väsentligt att omgivningen stödjer barnens språk och kultur. De språkliga rättigheterna har den starkaste ställningen av de mänskliga rättigheterna i lagstiftningen. Omgivningens attityder och språkklimatet har en särskilt central roll för de språkliga rättigheterna.

Barnombudsmannadelegationen sammanträdde 8.11.2021 för diskussion om barnens språkliga rättigheter. Sametingets ungdomssekreterare Elli-Marja Hetta berättade om situationen för barnens språkliga rättigheter i samiska områden, forskningsdoktor Laura Kanto från Niilo Mäki Institutet berättade om rättigheterna för barn som lär sig teckenspråk och förvaltningssekreterare Maria Soininen från justitieministeriet redogjorde ur barnens perspektiv för regeringens språkpolitiska program under beredning.

Fenomen som förknippas med språk och kultur känns ofta inte igen

– När vi talar om språkliga rättigheter talar vi om ett enormt ämnesområde. Med språk delar man innehåll/betydelse med varandra, och innehållet/betydelsen uppstår slutligen i interaktionssituationer. Språket är en del av en individs identitet och ett redskap för tankeverksamheten. Samtidigt är språk ett kollektivt, socialt och delat fenomen. Språk är också ett redskap för maktutövande, inledde Laura Kanto.

– Trots att Finland har en lång historia som ett flerspråkigt land är identifieringen av de språkliga rättigheterna ofta bristfällig hos oss, sade Maria Soininen.

– De samiska språken är ursprungsfolkets språk. Lyckligtvis har man insett att de samiska språken ska bevaras. Så var inte fallet under den svåra krigstiden och internatåren. I Finland talas nordsamiska samt det akut hotade språket skoltsamiska och enaresamiska som används endast i Finland, berättade Elli-Marja Hetta.

Språk och kultur går hand i hand. Faktorer som hänför sig till kultur och identitet känns ofta inte igen och även om de identifieras, vet man inte alltid hur man ska förfara.

Positiva erfarenheter av främjandet av de språkliga rättigheterna

Under barnombudsmannadelegationens diskussion konstaterades att det är viktigt att omgivningen stödjer barnens språk och kultur. Man har fått positiva erfarenheter till exempel av ökad undervisning online särskilt i situationer där barn som talar samma språk är geografiskt splittrade. Enligt lagen om grundläggande undervisning är distansundervisning dock fortfarande ett exceptionellt undervisningsarrangemang.

Enligt Elli-Marja Hetta har verksamheten med samiska kultur- och språknästen visat sig vara viktig för barnens språkliga rättigheter både i och utanför det samiska området. Ett språknäste är en plats för småbarnspedagogiken för barn som tillhör ursprungsfolken där all verksamhet sker enligt språkbadsprincipen. Den starka fadderskapstraditionen stödjer också de samiska barnens språk. Barnets fadder ska också stödja barnets språk och kultur.

– Det finns många aktiva ungdomar och olika former av praktiskt arbete på gräsrotsnivån i Sametingets ungdomsråd. Ungdomsrådet lyfter fram frågor som berör barn och unga till Sametinget för diskussion, beskriver Elli-Marja Hetta.

– Det är viktigt för barn som lär sig teckenspråk att de har möjlighet att använda teckenspråk, att de får undervisning i teckenspråk och att språket är synligt i omgivningen. Det är också viktigt att familjemedlemmarna av barn som använder teckenspråk får stöd för att lära sig teckenspråk, berättar Laura Kanto.

Hela samhällets stöd behövs

Enligt barnombudsmannadelegationen har de språkliga rättigheterna det mest omfattande skyddet i lagstiftningen, och deras grund i de mänskliga rättigheterna är väldigt stark. I praktiken kräver tillgodoseendet av de språkliga rättigheterna resurser. 

– Datasystemen förnyas som bäst vad gäller språkspecifikationerna. Detta kan vara användbart till exempel vid reformen av statsandelssystemet, berättade konsultativ tjänsteman Markku Mölläri från finansministeriet. 

Utöver de ekonomiska resurserna råder det också brist på kompetenta och språkkunniga arbetstagare till exempel inom småbarnspedagogiken, undervisningen och socialarbetet. De språkliga frågorna syns både i tillgången till service och i barnens fritidsaktiviteter. Böcker, filmer eller innehåll i sociala medier finns inte alltid på andra språk än finska. Angående stärkandet av de språkliga rättigheterna kom även frågan om motivation fram till exempel vad gäller språk som barn och unga talar sinsemellan. Vi ska fästa uppmärksamhet vid det som tilltalar barn och det som de själva ser som viktigt i två- och flerspråkighet. 

– Situationen för många av de minoritetsspråk som används i Finland är bräcklig och kräver medvetna val inom gemenskapen. Det är viktigt att barnets rättigheter, inklusive de språkliga rättigheterna, byggs upp i gemenskapen, med det är inte tillräckligt: det behövs stöd från hela samhället, betonar barnombudsmannen Elina Pekkarinen.