Barnombudsmannens förslag till riksdagen
Barnombudsmannen överlämnade sin berättelse till riksdagen den 12 februari 2026. Berättelsen innehåller fyra förslag.
Barnets bästa prioriteras och införs i grundlagens bestämmelser om de grundläggande rättigheterna
I sina slutsatser från sommaren 2023 upprepade FN:s kommitté för barnets rättigheter sin oro över att barnets bästa enligt artikel 3.1 i konventionen om barnets rättigheter inte tillämpas konsekvent i Finland och rekommenderade att staten garanterar en riktig och systematisk tillämpning av principen om barnets bästa.
Av jurist Merike Helanders analys (i riksdagsberättelse) framgår att barnets bästa fortfarande beaktas i varierande grad på författningsnivå i den nationella lagstiftningen. Den splittrade regleringen av barnets bästa stöder inte att barnets bästa tillgodoses på det sätt som förutsätts i konventionen om barnets rättigheter. Barnombudsmannen är upprepade gånger tvungen att påminna om att barnets rättigheter ska beaktas såväl i lagstiftningsarbetet, beslutsfattandet som i den offentliga debatten. Barnets bästa har inte utvärderats och beaktats tillräckligt i enskilda lagprojekt och inte heller i omfattande samhälleliga förändringar, såsom åtgärderna under covid-19-pandemin, i social- och hälsovårdsreformen, reformen av den sociala tryggheten, familjeledighetsreformen eller i nedskärningarna i den sociala tryggheten.
Till exempel i Norge har prioriteringen av barnets bästa skrivits in i grundlagen. En bestämmelse på grundlagsnivå förpliktar att beakta barnets bästa vid tillämpningen av all lagstiftning som direkt eller indirekt gäller barn, även när substanslagen inte särskilt föreskriver detta. Dessutom styr den på ett allt mer bindande sätt både lagberedare och andra som fattar beslut som gäller barn att sörja för bedömningen av konsekvenserna för barn.
Barnombudsmannen föreslår för riksdagen att prioriteringen av barnets bästa införs i grundlagens bestämmelser om de grundläggande rättigheterna. Bestämmelsen på grundlagsnivå om barnets bästa förtydligar betydelsen av barnets rättigheter och att konventionen om barnets rättigheter förpliktar hela samhället och i alla situationer där beslut som direkt eller indirekt gäller barn fattas.
Lagstiftningen tryggar enhetliga strukturer för mentalvårdstjänsterna för barn och unga
FN:s kommitté för barnets rättigheter framförde sommaren 2023 sin oro till finska staten över att depression, ångest och självskadebeteende är vanliga bland barn och rekommenderade att Finland brådskande tillhandahåller ändamålsenliga resurser, verkställer strategin för psykisk hälsa, ordnar missbrukarvård och förnyar barnskyddslagen. Samtidigt rekommenderade kommittén att man satsar på förebyggande åtgärder, ingriper i det stora antalet självmord bland barn och de bakomliggande orsakerna till psykiska problem samt att man säkerställer att barnens perspektiv beaktas när man utvecklar tjänster avsedda för dem för att lösa dessa problem. Dessutom uppmanade kommittén att effektivisera mentalvårdstjänsterna och -programmen för barn.
Enligt olika bedömningar genomförs mentalvårdstjänsterna på basnivå för barn och unga bristfälligt och tjänsterna inom den specialiserade sjukvården är överbelastade både inom barnpsykiatrin och ungdomspsykiatrin. Tjänster på basnivå ordnas på olika sätt i regionerna och de ökade behoven av stöd när det gäller den psykiska hälsan håller på att förändra arbetet inom elevhälsotjänsterna. Situationen försvåras av brister och oklarheter i arbetsfördelningen mellan mentalvårdstjänsterna på basnivå för barn och unga och mentalvårdstjänsterna på basnivå och specialnivå, skriver överläkare Marke Hietanen-Peltola i riksdagsberättelsen.
I den modell som Institutet för hälsa och välfärd föreslår skulle Finland ha en gemensam nationell struktur för mentalvårdstjänsterna för barn och unga. Elevhälsotjänsterna skulle fokusera på förebyggande arbete och stödja barnet vid lindriga psykiska problem. Mentalvårdsarbetsgrupper för barn och unga på basnivå skulle koncentrera sig på svårare psykiska störningar och ADHD-diagnostik.
Barnombudsmannen föreslår att man genom lagstiftningen säkerställer enhetliga nationella strukturer för mentalvårdstjänsterna för barn och unga. Oklarheterna i arbetsfördelningen mellan mentalvårdstjänsterna på basnivå och specialnivå ska samtidigt lösas. Verkställandet av den förnyade strukturen bör stödjas och styras på nationell nivå. På så sätt är det möjligt att säkerställa hela servicekedjan: förebyggande arbete, tidigt stöd, vård på basnivå och specialiserad sjukvård för barn som lider av psykiska störningar.
Barnombudsmannen påminner samtidigt om den svåra situationen inom missbrukartjänsterna för barn och unga. I denna riksdagsberättelse påvisar professor Heikki Hiilamos och forskningsprofessor emeritus Pekka Hakkarainens analyser närmare de svagheter som förekommer i missbrukarvården för minderåriga. Barnombudsmannen anser det vara nödvändigt att missbrukartjänsterna för barn och unga utvecklas och tilldelas resurser i brådskande ordning och på ett övergripande sätt.
Ett råd för utvärdering av barnpolitiken inrättas i Finland och en gemensam databas för barninformation skapas
En nationell barnstrategi för Finland utarbetades 2020 som ett parlamentariskt samarbete, eftersom FN:s kommitté för barnets rättigheter 2011 hade efterlyst en heltäckande politik och handlingsplan för att verkställa konventionen till fullo. Kommittén konstaterade att det är barnombudsmannens uppgift att följa upp barnpolitiken, men att ombudsmannen inte har tilldelats tillräckliga resurser för att göra detta. FN:s kommitté för barnets rättigheter upprepade i sina rekommendationer 2023 att staten beviljar barnombudsmannens byrå tillräckliga ekonomiska och tekniska resurser för att möjliggöra en regelbunden övervakning och utvärdering av genomförandet av konventionen. Samtidigt rekommenderade kommittén att Finland stärker sitt system för att samla in data i fråga om indikatorerna för barninformation och säkerställer en effektiv samordning.
Barnombudsmannens byrå har fortfarande bristfälliga resurser för en omfattande och djupgående utvärdering av barnpolitiken. Därför föreslår barnombudsmannen att ett råd för utvärdering av barnpolitiken inrättas i anslutning till barnombudsmannens byrå.
Tanken är att rådet för utvärdering av barnpolitiken har till uppgift att utvärdera ändamålsenligheten i de mål som ställts upp för barnpolitiken och om målen har uppnåtts samt hur de valda metoderna fungerar med tanke på barnens ställning, välfärd och rättigheter. I en idealsituation har de barnpolitiska målen ställts upp i enlighet med den nationella barnstrategin. Dessutom är det meningen att rådet för utvärdering av barnpolitiken granskar kvaliteten på de barnkonsekvensanalyser som använts i samband med beredningen av politiken. Rådet för utvärdering skulle ge politiken ett forskningsbaserat perspektiv på barnen och på så sätt främja rättvisa, hållbarhet och kontinuitet i barnpolitiken.
Barnombudsmannen föreslår också att man skapar ett gemensamt datalager för barninformation och en gemensam webbplats för indikatorerna. Statistikcentralen har redan 2022 mer detaljerat beskrivit skapandet av datalagret i den välmotiverade bloggtexten "Barnindikatorerna på samma plats". Det är viktigt att arbetet inom rådet för utvärdering av barnpolitiken grundar sig på uppföljning av aktuella och relevanta indikatorer för barns välfärd.
Barnskyddslagen förnyas som en helhet
Barnombudsmannen föreslog i sin föregående riksdagsberättelse att en totalreform av barnskyddslagen inleds i Finland. I maj 2022 meddelade social- och hälsovårdsministeriet att den pågående partiella reformen av barnskyddslagen avbryts och att en totalreform av barnskyddslagen inleds. Reformen sker i två faser över regeringsperioderna. I detta sammanhang föreskrevs om personal- och klientdimensioneringen. I det första skedet av reformen skapades en vision för barnskyddet.
FN:s kommitté för barnets rättigheter gav Finland ett flertal rekommendationer om utvecklingen av barnskyddet i sina slutsatser i juni 2023 och rekommenderade också en reform av barnskyddslagen. För att tyngdpunkten inom barnskyddet ska flyttas till att förebygga problem och bort från den ekonomiskt ohållbara och dyra vården utom hemmet, som ska vara en åtgärd i sista hand, är det nödvändigt att man i samband med reformen också beaktar behovet av reglering av förebyggande tjänster till exempel i socialvårdslagen. Inom socialvården har man fått utmärkta resultat av tillämpningen av den s.k. Imatramodellen. Tack vare modellen skiljer sig nyckeltalen för barnskyddet i Södra Karelen från de övriga välfärdsområdena. ”Om alla välfärdsområden skulle lyckas sänka andelen barn som är placerade utom hemmet till Eksotes nivå eller nära den, skulle man kunna använda hundratals miljoner mer euro till andra tjänster för barn, unga och familjer (och/eller besparingar), skriver professor Heikki Hiilamo i berättelsen. Det är skäl att studera detta underverk i Imatra noggrannare än hittills.
Barnombudsmannen påminner om målet att utarbeta en tydlig och konsekvent lagstiftning som med hjälp av motiveringar också förtydligas för yrkespersoner som tillämpar lagen och för personer vars livssituationer den tillämpas på. Ett förtydligande av barnskyddslagen kräver att den skrivs om i sin helhet. Det är av största vikt att man i reformen beaktar andra pågående lagprojekt och program som förnyar servicen och servicestrukturen. Alla dessa reformer måste tillsammans flytta tyngdpunkten bort från tjänster i sista hand, mot en servicestruktur som betonar förebyggande tjänster och tjänster inom barnskyddets öppenvård.
