Barnombuds­mannens initiativ till justitie­ministeriet om att inleda lagberednings­åtgärder för kriminalisering av innehav och spridning av material där all­varligt våld riktas mot barn

Referens: LAPS/81/2022, dd.11.2022

Initiativ

Barnombuds­mannen ber justitie­ministeriet att inleda lagberednings­åtgärder för att bedöma behovet av straff­barhet av innehav av material som skildrar all­varligt våld mot barn. För när­varande är innehav av material som skildrar våld mot barn inte förbjudet. Enbart spridning av material som inne­håller grovt våld är straffbart. 

Barnombuds­mannen anser att utvidgning av regel­verket till allt material som skildrar våld som allvarligt äventyrar barnets psykiska eller fysiska hälsa eller utveckling bör övervägas. Det gäller förutom material som visar fysiskt våld också bild­material som är grovt integritets­kränkande för barn eller där barn behandlas ned­sättande eller för­ringande. Barn kan ta allvarlig skada av alla typer av våld. Konsekvenserna av straff­barhet ska bedömas också i situationer där dylikt material innehas av en minder­årig person. Ett lagberednings­projekt om nöd­vändiga ändringar i straff­lagen ska inledas vid behov.

Barnombuds­mannen före­slår att justitie­ministeriet börjar utreda straff­barheten av innehav av material där all­varligt våld riktas mot barn så fort som möjligt. Dessutom bör man bedöma behovet av en separat bestämmelse om straff­barhet av spridning av skildringar av våld mot barn så att den skulle enhetligt med en eventuell bestämmelse om innehav gälla alla vålds­skildringar som all­varligt äventyrar barns psykiska eller fysiska hälsa eller utveckling. Den gällande bestämmelsen i straff­lagen (1889/39, 17:17) om straff­barheten av spridning av vålds­skildring gäller rått våld som har ansetts endast omfatta de allra all­varligaste gärningarna såsom avrättningar och tortyr.

Motivering

Filmandet och spridningen av våld­samt material ökar – även bland barn

Allt mer våldsamt material där mycket all­varligt och rått våld riktas mot barn sprids på webben. Det kan vara fråga om sexuellt våld, andra typer av våld eller båda delarna. Ibland hittas bild­material som inne­håller båda gärningar av en och samma person. Våld­samt material sparas och delas både på anonyma och på offent­liga nätverk.

Att rikta våld mot barn, filma våld och dela våld på webben är mycket skadligt för barn som blivit utsatta för våld. Vålds­skildringar är skadliga också för barn som ser materialet.

Gärnings­män är ofta vuxna. Skildringar av våld mot barn produceras och sprids dock inte enbart av vuxna, utan det har blivit vanligare att även barn filmar våld mot andra barn och sprider våld­samt material på sociala medier. Enligt under­sökningar använder barn och unga sociala medier för glori­fiering och åter­givande av våld samt upp­vigling till våld.[1] Även i Finland har det väckts misstankar om att vålds­gärningar mellan barn har arran­gerats för att kunna filma våld­samt material och sprida det på sociala medier.

Enligt Centralkriminal­polisens utredning (2022) tar man allt oftare bilder eller filmar gärningarna och rollen av sociala medier har under de senaste åren ökat tydligt.[2] I rapporten konstateras att vålds­brott bland ung­domar under 18 år har ökat. Vålds­brott som begåtts av personer under 15 år har ökat särskilt kraftigt.[3],[4] Enligt enkäten om ungdoms­brottslighet (2020) är de vanligaste vålds­gärningarna bland unga mobbning och trakasserier på webben.[5] 

Det händer allt oftare i samband med brott som misstänks ha begåtts av unga personer att brottet filmas och videon sprids på sociala medier och meddelande­tjänster. Videor sprids ofta till offent­liga grupper på sociala medier även från privata meddelanden eller grupper. Spridningen av vålds­skildringar viktimiserar barn som utsatts för vålds­gärningen om och om igen.

FN:s kommitté för barnets rättig­heter har fäst uppmärk­samhet vid att våld i den digitala miljön har blivit allt vanli­gare.[6] I en om­fattande ut­redning av sam­bandet mellan sociala medier och våld bland ung­domar som genom­förts i Stor­britannien[7] konstateras att sociala medier kan upp­muntra till producering och spridning av våld­samt bild­material. Föräldrar och vårdnads­havare känner inte riktigt till de forum där barn interagerar med varandra och då kan barn sprida material relativt fritt. Med smart­telefoner kan man sprida och omedelbart dela vålds­situationer. Via sociala medier når materialet snabbt en stor publik, vilket ung­domar kan uppleva som inspirerande. Bild­material som sprids brett är sär­skilt föröd­mjukande för offret.

Enligt den ovan­nämnda ut­redningen tittar en liten del av ung­domarna dagligen på våld­samt bild­material. Det finns forum på webben vars inne­håll helt består av skildringar av våld och brotts­lighet. En del av skildrin­garna för­medlas i real­tid. Konti­nuerlig exponering till våld­samt bild­material minskar tröskeln för våld och kan orsaka socialt tryck för ung­domar att an­vända våld. Det är klart att både offren och gärnings­männen stämplas när de syns i våld­samma bilder och videor, och det kan vara svårt, om inte omöjligt, för gärnings­männen att lös­göra sig från den kriminella livs­stilen.

I den ovan­nämnda ut­redningen konsta­terades att yrkes­personer i Stor­britannien upp­lever att det är svårt att för­hindra inne­hav och spridning av våld­samt bild­material på grund av av­saknaden av lag­grundade regler och organi­sationers otydliga an­visningar vad gäller sociala medier. Ut­redningen under­stryker att ut­bildningen och anvisningarna om cyber­brottslighet ska vara tydliga så att man kan lättare in­gripa i och be­kämpa feno­menet.

Det ska betonas att kriminali­seringen av inne­hav och spridning av våld­samt bild­material inte av­lägsnar behovet att i första hand ingripa i feno­menet på andra sätt, efter­som det kan vara svårt för barn att för­stå att inne­hav och spridning av våld­samt bild­material kan upp­fylla rekvi­siten för brott. Barn kan också ta emot vålds­skildringar utan att barnet själv har agerat aktivt och skildringar kan sparas på barnens digitala enheter utan att de märker det. Bland annat på dessa frågor ska man vid lag­beredningen för­söka hitta så tydliga och proportionella lösningar som möjligt.

Staten har en skyl­dighet att skydda barnet mot våld

Alla slags våld mot barn är skad­ligt och äventyrar barns hälsa, ut­veckling och väl­färd. Material som visar våld mot barn upp­kommer i situationer där barn faktiskt kan vara ut­satta för all­varligt våld. Ett vägande intresse att skydda barn ligger bakom för­slaget på straff­barhet av inne­hav och spridning av dylikt material. Skydds­intresset är starkt oberoende av om det är fråga om sexuellt våld, annat slags våld eller båda.

Barnets föräldrar och vårdnads­havare har det primära ansvaret att skydda barnet, men staten har ett ansvar att stödja föräldrar och vårdnads­havare i denna upp­gift med alla till­gängliga medel. Staten är också skyldig att agera i situationer där barnets föräldrar och vårdnads­havare inte i till­räckligt mån tar sitt ansvar eller när föräldrar och vårdnads­havare själva riktar våld mot barnet.

Enligt FN:s konvention om barnets rättig­heter (FördrS 59–60/1991) ska konventions­staterna, inklusive Finland, vidta alla lämpliga lagstiftnings­åtgärder, administra­tiva, sociala och utbildnings­mässiga åt­gärder för att skydda barnet mot alla former av fysiskt eller psykiskt våld, skada eller över­grepp, van­vård eller för­sumlig behandling, miss­handel eller ut­nyttjande (artikel 19). Barn­konventionen för­utsätter också att barnet skydda barnet mot alla former av sexuellt ut­nyttjande (artikel 34) och alla andra former av ut­nyttjande som kan skada barnet i något avseende (artikel 36). Konventions­staterna ska säker­ställa att barn inte utsätts för tortyr eller annan grym, omänsklig eller för­nedrande be­handling eller be­straffning (artikel 37 a). Alla barn har rätt till om­fattande skydd mot våld och ut­nyttjande som kan även­tyra barnets rätt till livet över­levnad och ut­veckling (artikel 6).

FN:s barnrätts­kommitté ”förväntar sig att staterna ska tolka ordet "utveckling" i dess vidaste be­märkelse, som ett helhets­begrepp som om­fattar barnets fysiska, mentala, andliga, moraliska, psyko­logiska och sociala ut­veckling. Genomförande­åtgärder ska syfta till att uppnå optimal ut­veckling för alla barn.”[8]

Vid alla åt­gärder som rör barn, vare sig de vidtas av offent­liga eller privata sociala välfärds­institutioner, dom­stolar, administra­tiva myndig­heter eller lag­stiftande organ, ska i första hand beaktas vad som bedöms vara barnets bästa (artikel 3.1 i barn­konventionen). Dessutom ska konventions­staterna åta sig att tillför­säkra barnet sådant skydd och sådan om­vårdnad som behövs för dess välfärd och ska för detta ändamål vidta alla lämpliga lagstiftnings­åtgärder och administrativa åtgärder (artikel 3.2 i barn­konventionen).

Den gällande strafflag­stiftningen

Enligt den gällande straff­lagen är innehav av vålds­skildring inte straff­bart. Enbart spridning av material som inne­håller rått våld är straff­bar. Enligt 17 kap. 17 § i straff­lagen kan den som sprider material som visar rått våld dömas till böter eller fängelse i högst två år. Den allmänna be­stämmelsen om spridning av dylikt material gäller natur­ligt­vis också gärningar mot minder­åriga. Det finns separata bestämmelser i straff­lagen om spridning av bild som sårar barnets sedlighet (17 kap. 18 § och 18a §) och innehav av sådan bild (17 kap. 19 §).

Grundlags­utskottet har konstaterat om straff­barheten av innehav att det måste anses exceptionellt att blotta inne­havet blir straff­bart. Enligt utskottet är det i fråga om innehav av barn­pornografisk bild dock fråga om ett bild­material som har kunnat uppstå genom att barn har ut­nyttjats sexuellt. Därmed ansåg grundlags­utskottet att den bakom­liggande ambitionen att skydda barnen i detta sär­skilda fall är ett så vägande skäl att grunderna för att blotta inne­havet skall bli straff­bart är till­räckliga.[9]

Straff­lagens bestämmelser om sexual­brott ändras från och med 1.1.2023 (723/2022), varmed en del av bestämmelserna i kapitel 17 flyttas i reviderad form till kapitel 20 om sexual­brott. Fram­över ersätts termen bild som på ett sedlighets­sårande sätt visar barn med termen ”bild som på ett sexuellt sätt visar barn”. Den som sprider en bild som på ett sexuellt sätt visar barn (20 kap. 19 §) kan dömas till böter eller fängelse i högst två år, och för grov sprid­ning av bild som på ett sexuellt sätt visar barn (20 kap. 20 §) kan straffet bli fängelse i minst fyra månader och högst sex år. Gärningen kan betraktas som grov till exempel om bild som på ett sexuellt sätt visar barn också skildrar grovt våld mot eller synner­ligen för­nedrande be­handling av barnet (20 kap. 20 § 1 mom. 2 punkten). Dessutom kan innehav av bild som på ett sexuellt sätt visar barn enligt 20 kap. 21 § vara straff­bart.

I samband med reformen av sexualbrotts­lagen[10] behandlade riks­dagens lag­utskott be­stämmelsen om innehav av vålds­material på basis av den lag­motion som för­knippas med regeringens proposition.[11] I denna lag­motion handlade den före­slagna bestämmelsen (17 a §) enligt orda­lydelsen all­mänt om inne­hav av material som inne­håller rått våld, även om den före­slagna bestämmelsen i lag­motionens motiveringar behandlades ut­tryckligen ur perspektivet för material som inne­håller våld mot barn. I sitt be­tänkande kom lag­utskottet fram till att någon bestämmelse om innehav av vålds­material i detta samman­hang inte kan och inte är motiverat att genom­föra. Utskottet hän­visade till grundlags­utskottets syn på att kriminali­sering av inne­hav ska anses som excep­tionellt.[12] 

I sakkunnig­utlåtandena om lag­motionen för­höll man sig i huvud­sak positiv till förs­laget om kriminali­sering av innehav av material som inne­håller rått våld, men det konsta­terades också att bland annat de gärningar som skulle vara straff­bara samt vad man avser med rått våld borde definieras mer precist.[13] I sakkunnig­utlåtandena eller i lag­utskottets betänkande be­grundade man inte möjlig­heten att separat i lag reglera straff­barhet av material som skildrar våld mot barn. Som slut­sats torde man kunna konstatera att behovet av reglering ses som viktigt och man förhöll sig i huvud­sak positiv till det, men bestämmel­serna skulle för­utsätta nog­grann lag­beredning. 

Till slut

Innehav av bild­material som inne­håller andra former av våld än sexuellt våld är för när­varande inte ett brott. Endast spridning av material som skildrar rått våld är straff­bart. Alla typer av all­varligt våld som riktas mot barn äventyrar barnets hälsa och utveckling. Om en sådan gärning filmas, bil­dmaterialet förvaras och/eller sprids brett är detta för­farande mer skadligt än en enskild gärning. Att filma våld och att inneha och/eller sprida bild­material är skadliga gärningar oavsett om gärnings­männen är vuxna eller minder­åriga.

Lag­stiftaren har vid kriminali­sering av innehav av bild som på ett sexuellt sätt visar barn förstått att skydds­intresset bakom bestäm­melsen är starkt efter­som bilden kan ha upp­stått genom att barn har ut­nyttjats sexuellt. Samma argument gäller bild­material som skildrar våld mot barn: bild­materialet kan ha upp­stått genom att rikta all­varligt våld mot barn.

Till sist vill vi på­minna om att minder­åriga bör hållas undan straffrätts­systemet och, om möjligt, alter­nativa metoder användas för att ingripa i brott. Det är dock möjligt att även minder­åriga producerar, bevarar och sprider bild­material som all­varligt äventyrar barnets häls och utveckling. Sådant ska vara straff­bart även om bestämmel­serna kan inne­bära att även minder­åriga gärnings­män då om­fattas av straffrätts­systemet.

Såväl vuxna som barn får fel signaler om det är möjligt att inneha och sprida material som inne­håller all­varligt våld mot barn utan att man riskerar straff. Det kan sporra våld som sprids genom sociala medier och sam­tidigt lämnas barn som blivit offer för våld utan skydd.

Jyväskylä 3.11.2022

Elina Pekkarinen, barnombuds­mannen

Merike Helander, jurist

 

Barnombuds­mannen har till uppgift att ut­värdera och främja till­godo­seendet av barnets rättig­heter. Arbetet bygger på FN:s konvention om barnets rättig­heter (FördrS 59 och 60/1991), som är en människorätts­konvention som satts i kraft genom lag. Konventionen gäller alla barn under 18 år.


[1] Irwin-Rogers, K. & Pinkney, C. (2017). Social media as a catalyst and trigger for youth violence. Catch 22 & University College Birmingham. https://cdn.catch-22.org.uk/wp-content/uploads/2017/01/Social-Media-as-a-Catalyst-and-Trigger-for-Youth-Violence.pdf

[2] Centralkriminal­polisen, utrednings­avdelningen (2022). Nuorten väkivalta­rikollisuuden määrä ja piirteet poliisin tietoon tulleen rikollisuuden valossa (Vålds­brottslighet bland unga och dess särdrag enligt brott som kommit till polisens kännedom, på finska). Strategisk analys, forskare Petri Danielsson. https://poliisi.fi/documents/25235045/0/raportti-nuorten-vakivaltarikollisuus-poliisi.pdf/5707ff63-fce5-b1a3-83ed-6ae62808adfa/raportti-nuorten-vakivaltarikollisuus-poliisi.pdf?t=1646715994222, s. 18.

[3] Ibid.

[4] Enkäten om ungdoms­brottslighet har gett mot­svarande resultat.

[5] Kaakinen, Markus & Näsi, Matti (2021). Nuorten rikos­käyttäytyminen ja uhri­kokemukset 2020 (Ungas kriminella beteende och utsatthet för brott 2020, på finska). Helsing­fors universitet, Institutet för kriminologi och rätts­politik, Katsauksia 47/2021. http://urn.fi/URN:ISBN:978-951-51-0684-1 

[6] CRC/C/GC/13. Se även FN:s barnrätts­kommitténs all­männa kommentar nr 25 (2021) om barnets rättig­heter i relation till den digitala miljön. CRC/C/GC/25. https://www.barnombudsmannen.se/globalassets/dokument/barnkonventionen/allmanna-kommentarer/allman-kommentar-25-svenska.pdf

[7] Irwin-Rogers, K. & Pinkney, C. (2017).

[8] FN:s barnrätts­kommittés allmänna kommentar nr 13 (2011) Barnets rätt till frihet från alla former av våld. CRC/C/GC/13, punkt 62. https://www.barnombudsmannen.se/globalassets/dokument/barnkonventionen/allmanna-kommentarer/allman-kommentar-nr-13.pdf

[9] GrUU 23/1997 rd – RP 6/1997 rd.

[10] RP 13/2022 rd. Regeringens proposition till riks­dagen med förslag till lag­stiftning om sexual­brott.

[11] LM 24/2020 rd. Lag­motion med förslag till lag om ändring av 17 kap. i straff­lagen.

[12] LaUB 10/2022 rd – RP 13/2022 rd.

[13] Ut­låtandena om lag­motionen på webben (på finska) https://www.eduskunta.fi/FI/vaski/KasittelytiedotValtiopaivaasia/Sivut/LA_24+2020_asiantuntijalausunnot.aspx. I sakkunnig­utlåtandena om regeringens proposition till riks­dagen med förslag till lag­stiftning om sexual­brott (RP 13/2022 rd) och de frågor som för­knippats med den tog man också ställning till förslagen i lag­motionen.