Barn­ombudsmannens initiativ till undervisnings- och kultur­ministeriet om att utreda hem­undervisningen och situationen för barn i hem­undervisning

Referens: LAPS/26/2026

Initiativ

Barnombudsmannen föreslår att undervisnings- och kulturministeriet gör en utredning om hem­undervisningen och situationen för barn i hem­undervisning.

Bak­grund

Under de senaste åren har klart fler barn än tidigare övergått till hem­undervisning. År 2024 studerade 881 elever inom den grundläggande utbildningen i hem­undervisning. Hem­undervisningen blev vanligare särskilt under coronaåren och antalet barn i hem­undervisning har nästan tredubblats under tio års tid. [1]

Enligt lagen om grundläggande utbildning (628/1998) ska en läropliktig delta i grundläggande utbildning eller annars förvärva kunskaper som motsvarar den grundläggande utbildningens lärokurs. Året innan läroplikten uppkommer ska barnen delta i ettårig förskole­undervisning eller annan verksamhet genom vilken målen för förskole­undervisningen uppnås. Övergång till hem­undervisning sker genom vårdnads­havarens anmälan, och vårdnads­havaren ansvar för att den läropliktiga utvecklar kunskaper och färdigheter som motsvarar den grundläggande utbildningens lärokurs samt för den läropliktigas framsteg och på motsvarande sätt för att målen för förskole­undervisningen uppnås. Elevens hemkommun ska övervaka den läropliktigas framsteg för den som studerar i hem­undervisning.

Enligt artikel 28 i FN:s konvention om barnets rättigheter (FördrS 59 och 60/1991) har varje barn rätt till utbildning. Undervisningen har erkänts som en rättighet som måste tryggas med tanke på tillgodoseendet av de övriga mänskliga rättigheterna. [2] FN:s kommitté för barnets rättigheter uppmanade i sina avslutande iakttagelser till Finland sommaren 2023 att Finland ska säkerställa likvärdiga möjligheter att få utbildning av god kvalitet, bland annat genom att reglera och övervaka hem­undervisningen, så att ojämlikhet inom utbildnings­systemet kan motverkas. [3]

Orsakerna till att man väljer hem­undervisning varierar mycket. Bakgrunden kan vara till exempel hälsoskäl, ideologiska skäl eller faktorer som har samband med lärandet. Eftersom orsakerna till övergången till hem­undervisning inte har utretts på ett heltäckande sätt [4], vet man inte heller om de problem som försvårat barnets skolgång kunde ha lösts på annat sätt än genom arrangemang för hem­undervisning. Barn­ombudsmannen har fått kännedom om situationer där till exempel en förälder till ett barn med neuro­psykiatriska drag har upplevt att barnets stödbehov inte har beaktats tillräckligt i skolan och det enda alternativet har varit att ta barnet i hem­undervisning. Vårdnads­havarna till ett barn som upplevt allvarligt skolvåld kan också ha flyttat barnet till hem­undervisning för att skydda barnet.

Utöver studier hemma kan undervisning ges i små grupper, för vars undervisning en aktör som inte har officiellt tillstånd att ordna undervisning ansvarar. Barn­ombudsmannen har informerats om att barn som anmälts till hem­undervisning också deltar till exempel i hemskolor som representerar radikala ideologiska rörelser eller livsåskådnings­rörelser, men det finns däremot ingen detaljerad information om dessa skolors situation. Skyddspolisen har också konstaterat att hemskolorna i undervisningen kan utsätta barn för till exempel religiös eller ideologisk radikalisering. [5] Sådan undervisning är inte förenlig med barnets bästa och motsvarar inte de mål för undervisningen som fastställts i FN:s konvention om barnets rättigheter och som Finland har förbundit sig till.

Hemundervisning är en undervisnings­form som tillåts av Finlands lagstiftning och som godkänts av internationella människorätts­konventioner och övervaknings­organ, men det finns många frågor om hur den ordnas och övervakas som inte är problemfria. Det finns begränsat med material och forskning om hem­undervisning och dess praxis. Av enkäter har det framgått att erfarenheterna av hur hem­undervisningen fungerar varierar. I enkäten som genomfördes i kommunerna i landsbygds- och skärgårds­områdena uttrycktes oro över hur elevens och vårdnads­havarens intresse tillgodoses. Hem­undervisningen ansågs fungera bra om vårdnads­havarna hade samarbets­förmåga eller om undervisningen var tillfällig. Det ansågs svårt att förverkliga kommunens tillsyns­skyldighet. Bedömningen konstaterades dock vara svår eftersom erfarenheterna var få. [6]

FN:s special­rapportör för rätten till undervisning har i sin rapport uttryckt oro över att regelverken ofta är otillräckliga eller oändamåls­enliga både när det gäller hem­undervisning och nya alternativa utbildnings­former, såsom självständiga mikroskolor. [7]

Syftet med utredningen

Barnombudsmannen föreslår att undervisnings- och kultur­ministeriet inleder en utredning om hem­undervisningens tillstånd och situationen för barn i hem­undervisning.

Barnombudsmannen anser det vara viktigt att tillståndet för hem­undervisningen och ställningen för de barn som deltar i hem­undervisning utreds. Det centrala är att utreda hur hem­undervisningen påverkar tillgodoseendet av barnets rättigheter.

Myndigheterna saknar en exakt uppfattning om varför man övergår till hem­undervisning, hur undervisningen genomförs, hur hem­undervisningen övervakas eller hur barnen i hem­undervisning mår. Hem­undervisningen kan äventyra tillgodoseendet av barnets rättigheter.

I utredningen bör man granska nuläget för regleringen av hem­undervisning och tillsynen över den samt eventuella utvecklings­behov i Finland. Målet med utredningen är att främja förverkligandet av barnets rättigheter i alla former av undervisning samt att stärka utbildnings­mässig jämlikhet. I utredningen bör man fördjupa sig i hur olika lösningar inom hem­undervisning uppfyller de mål som anges i lagen om grundläggande utbildning (628/1998) och läroplikts­lagen (1214/2020) samt hur de främjar de mål för utbildning som anges i artikel 29 i FN:s konvention om barnets rättigheter.

Barnombudsmannen anser att utredningen åtminstone bör beakta följande synpunkter:

Barnets rätt att bli hörd

Skolgång och undervisning är mycket betydelsefulla saker för ett barn. I utredningen bör det övervägas hur barnets åsikter om hem­undervisning ska utredas och vilken betydelse som bör ges åt barnets åsikter i olika situationer.

Enligt artikel 12 i FN:s konvention om barnets rättigheter har det barn som är i stånd att bilda egna åsikter rätten att fritt uttrycka dessa i alla frågor som rör barnet. Barnets åsikter ska beaktas enligt barnets ålder och utvecklings­nivå. FN:s kommitté för barnets rättigheter betonar att i takt med att barnens förmågor utvecklas ska de få ta ett allt större ansvar för frågor som gäller dem själva. [8] Lagen om grundläggande utbildning förutsätter för närvarande inte att barnets åsikt utreds eller att barnet hörs när beslut fattas om övergång till hem­undervisning.

Det bör också noteras att vårdnads­havaren är skyldig att utreda barnets åsikt och beakta det i enlighet med barnets ålder och utvecklings­nivå när vårdnads­havaren fattar beslut i ett ärende som gäller barnets skolgång (lagen angående vårdnad om barn och umgängesrätt (361/1983) 4 §).

Under­visningens innehåll och utbildnings­mässig jämlikhet

I utredningen ska orsakerna [9] till att hem­undervisning väljs och följderna av att studera i hem­undervisning granskas på ett övergripande sätt. Hem­undervisningens konsekvenser gäller inte enbart inlärningen av akademiska färdigheter. Enligt artikel 29 i FN:s konvention om barnets rättigheter ska utbildningen syfta till att utveckla barnets fulla möjligheter, utveckla respekt för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter samt för principerna i FN:s stadga, främja respekt bl.a. för barnets egen kulturella identitet, språk och värderingar, barnets bosättnings­land och ursprungs­lands nationella värderingar och för kulturer som skiljer sig från barnets egen. Dessutom borde utbildningen sträva till att ”förbereda barnet för ett ansvarsfullt liv i ett fritt samhälle i en anda av förståelse, fred, tolerans, jämställdhet mellan könen och vänskap mellan alla folk, etniska, nationella och religiösa grupper och personer som tillhör ett urfolk”. Till exempel i diskussionen som förts i Sverige och i Europa­domstolens rättspraxis om hem­undervisning har skolans betydelse bland annat för demokrati­uppfostran och integration lyfts fram.[10]

FN:s kommitté för barnets rättigheter har uttryckt oro över ojämlikhet mellan barn i Finland när det gäller möjligheten att få högklassig utbildning, stora skillnader i färdigheter mellan barn med invandrar­bakgrund och andra barn samt allmänt förekommande diskriminering, trakasserier och skolmobbning. [11]

Hem­undervisningens genomförande och tillsyn

Barnets hemkommun har skyldighet att övervaka framstegen hos en läropliktig som studerar i hem­undervisning, men tillsynen genomförs på olika sätt i olika delar av Finland.

Hem­undervisningen borde genomföras och övervakas på ett sätt som å ena sidan respekterar familjernas valfrihet men samtidigt tryggar barnets rättigheter, i synnerhet rätten till undervisning.

Enligt FN:s special­rapportörs iakttagelser framhävs i god praxis i hem­undervisning – till exempel på Åland [12] och i Portugal – samarbete mellan vårdnads­havare och myndighet samt tillgång till erbjudna stödtjänster för barn i hem­undervisning. [13] Staterna bör stödja familjer som valt hem­undervisning genom att erbjuda resurser och nätverk samt främja effektiva tillsyns­modeller. [14] Även FN:s kommitté för barnets rättigheter har betonat vikten av tillsyn och kvalitets­standarder inom hem­undervisning. [15]

Barn­ombudsmannen föreslår att utredningen behandlar i varje fall följande frågor:

1. Vilka faktorer ligger bakom valet av hem­undervisning?
2. På vilka olika sätt ordnas hem­undervisning i Finland?
3. Hur skiljer sig tillsynspraxis mellan olika områden, inkl. Åland, och finns det behov av att förenhetliga praxis?
4. Har hem­undervisning konsekvenser för utbildnings­mässig jämlikhet och likvärdighet?
5. Tryggar regleringen, praxis och tillsynen i nuläget tillräckligt effektivt barnets rätt att få undervisning och andra rättigheter som tillkommer barnet, såsom barnets rätt att bli hörd, rätt till stöd för lärandet och elevvård?

 

Jyväskylä den 17 mars 2026

Elina Pekkarinen, barnombudsman

 

[1] Statistikcentralen (2026). Av personer i läropliktsåldern vid andra läroanstalter än i grundskolan, 1990–2024.

[2] FN:s kommitté för ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, allmän kommentar nr 13 (1999). (E/C.12/1999/10), punkt 1.

[3] Slutsatserna från FN:s kommitté för barnets rättigheter om Finlands kombinerade femte och sjätte rapport (2023). CRC/C/FIN/CO/5-6, punkt 36.

[4] Suomen Kotikoulu­yhdistys ry har utrett orsakerna till hemundervisning med en enkät. Suomen Kotikoulu­yhdistys SuKo ry (2024). Resultat från hemundervisnings­enkäten 2023. Diapresentation 26.8.2024.

[5] Skyddspolisen (2026). Översikt av den nationella säkerheten 2026.

[6] Räkköläinen, M. m.fl. (2022). Förverkligandet av de kulturella och sociala rättigheterna för barn som bor i landsbygds- och skärgårds­områden vid förändringar i skolnätet och förändringarnas inverkan på regionernas livskraft, Nationella centret för utbildnings­utvärdering, Publikationer 29:2022, s. 49.

[7] Report of the Special Rapporteur on the right to education, Farida Shaheed: The right to be safe in education (2025). A/HRC/59/41, punkt 91.

[8] FN:s kommitté för barnets rättigheter, allmän kommentar nr 12 (2009) Barnets rätt att bli hörd. CRC/C/GC/12, punkter 85 och 91.

[9] Det är viktigt att utreda vilken betydelse till exempel bristfälligt stöd har för övergång till hem­undervisning. Se EOAK/6885/2019, s. 10.

[10] Se t.ex. Arvidsson, M. (2022). Att delta utan att närvara. Skolplikt i förändring, utbildning och demokrati 31(2), 51–74; Konrad and Others v. Germany, app no 35504/03 (ECtHR 11.9.2006) & Wunderlich v. Germany, app no 18925/15 (ECtHR 10.1.2019).

[11] Slutsatserna från FN:s kommitté för barnets rättigheter om Finlands kombinerade femte och sjätte rapport (2023). CRC/C/FIN/CO/5-6, punkt 36.

[12] Report of the Special Rapporteur on the right to education, Farida Shaheed: Visit to Finland (2024). A/HRC/56/58/Add.1, punkt 122: “The Special Rapporteur encourages the Government to consider the positive experience of the Åland Islands in the close monitoring of all homeschooled children and their families, with a view to leaving no child behind.”

[13] Report of the Special Rapporteur on the right to education, Farida Shaheed: The right to be safe in education (2025). A/HRC/59/41, punkt 93.

[14] Ibid., punkt 98 (f). 

[15] Slutsatserna från FN:s kommitté för barnets rättigheter om Nederländernas kombinerade femte och sjätte rapport (2022). CRC/C/NLD/CO/5-6, punkt 34 (b).