Krisberedskapen måste uppdateras för barn

Barnombudsmannens ställningstagande har publicerats i Barnombudsmannens årsberättelse 2021.

 

Olycks- och krisberedskapen ska vara planmässig. Barn beaktas inte tillräckligt i beredskapen trots att de på grund av sin ålder och utvecklingsnivå är i en mer sårbar ställning än de vuxna. Beredskapen i Finland ska snarast uppdateras med beaktande av barnens behov.

Med beredskap avses att man förbereder sig för olika olyckor och kriser. Syftet med beredskapen är att människornas vardag och samhällets funktioner ska kunna fortsätta med så lite störningar som möjligt även i hotande situationer eller andra kriser. När hotande situationer och kriser kan förutses är det också lättare att vara beredd för dem.

I Finland är alla myndigheter skyldiga att se till att samhället fungerar både under normala förhållanden, vid olika störningar och under undantagsförhållanden. Den av statsrådet tillsatta Säkerhetskommittén ansvarar för statens beredskapsplan och upprättar statens säkerhetsstrategi. Dessutom vidtar olika ministerier, statens ämbetsverk, regionförvaltningsmyndigheterna och de lokala myndigheterna åtgärder för prognostisering och beredskap. Genom beredskapen sörjer man för de vitala funktionerna: ledningen och internationella relationer, försvaret och den interna säkerheten, ekonomin, infrastrukturen och försörjningsberedskapen, befolkningens funktionsförmåga och tjänster samt den psykiska uthålligheten. Det som är gemensamt för många av beredskapsplanerna är att de inte tar hänsyn till barnen. Till exempel i Säkerhetsstrategin för samhället nämns barnens särskilda behov främst endast i samband med utbildningstjänsterna.

Det är viktigt att beakta barnen i beredskapen, eftersom barn behöver hjälp och stöd från de vuxna för att klara sig. På grund av sin ålder och utvecklingsnivå är barn i en ojämlik ställning jämfört med de vuxna. I synnerhet små barn kan inte självständigt påverka frågor som berör dem, de kan inte förbereda sig eller bereda sig och deras tillgång till information är ofta begränsad. Barnens bästa och deras behov bör beaktas från räddning och skydd ända till näring och sjukvård. Till exempel anvisningar och skyddsutrustning för vuxna samt instrument och anordningar som används inom sjukvården är inte lämpliga för små barn. Vid långvariga kriser avviker barnens behov för vårdnad och omvårdnad i vardagen markant från de vuxnas behov. Även större barn har mer begränsade möjligheter att agera och påverka än de vuxna. Vid tidigare kriser har man observerat att barnens sätt att reagera på kriser samt att söka information och stöd skiljer sig från de sätt som de vuxna använder. Olika olyckor, kriser och undantagsförhållanden påverkar alltså barn särskilt starkt, och deras särskilda behov bör också beaktas separat.

På 2020-talet har vi redan upplevt två omfattande kriser som man inte helt kunde förutse, varför man inte heller kunde vara helt beredd för deras konsekvenser. Konsekvenserna av covid-19-pandemin har varit överraskande övergripande och långvariga. Pandemin har inte bara inneburit en belastning på hälso- och sjukvården, utan även lett till att ojämlikheten har fördjupats och det har uppstått en vård- och serviceskuld, allvarliga sociala problem och omfattande ekonomiska skador. De negativa konsekvenserna av pandemin har ackumulerats och drabbat särskilt barn och unga.

Rysslands anfallskrig mot Ukraina som började under 2022 hotar den globala säkerheten och driver människor på flykt. Uppskattningsvis hälften av de som har flytt från Ukraina är barn. Kriget i mitten av Europa har tvingar EU-medlemsländerna att ta snabba beslut om omfattningen av såväl den humanitära som den militära assistansen. De europeiska barnombudsmännen har observerat att det finns svårigheter såväl i registreringen av barn som i anordnandet av boende och tjänster. Krigets sociala och ekonomiska kostnader är redan nu dramatiskt höga, och även denna kris drabbar barn och unga hårdast.

Vi måste också planera separat hur barnens rätt till det som är nödvändigt för deras utveckling kan tryggas under krisförhållandena, alltså barnens rätt till näring, hälsovård och utbildning, och hur vi kan trygga deras delaktighet och tillgång till information. I krissituationer är det viktigt att barn och unga kan känna att de är en del av ett samfund där de får aktuell, åldersanpassad information om situationer och där de själva för sin del kan påverka situationen. I krissituationer blir också behovet för psykiskt stöd mer framstående. Stöd till den mentala hälsan förebygger trauma och långvariga problem och hjälper till att klara av krisen. Frågan är hur man i en krissituation kan vidta åtgärder som stödjer barn och ungas mentala hälsa, när dessa tjänster även under normala förhållanden är otillräckliga. I beredskapen ska barn i en särskilt sårbar ställning beaktas. Till exempel barn med funktionsnedsättning eller långvarig sjukdom, barn som talar främmande språk, barn som tillfångatagits eller placerats i barnskyddets vård utom hemmet behöver särskilt stöd i krissituationer.

Barnombudsmannen kräver att man framöver tar särskild hänsyn till barn och unga i beredskapen. Det är viktigt att beakta barnens åsikter vid beredskapsplaneringen. Att beakta barnets rättigheter och behov i planeringen bidrar till bättre säkerhet för alla.

Beaktande av barn i krisberedskapen

1. I krissituationer ska barnens särskilda behov beaktas.

2. Man ska se till att det sker så få störningar som möjligt i barnens vardag: småbarnspedagogiken, skolan, hobbyer och fritiden, de mänskliga relationerna och tjänsterna.

3. Barn och barngrupper som befinner sig i en särskilt sårbar ställning i krissituationen ska identifieras.

4. Barn ska få åldersanpassad och lättillgänglig information om krissituationen.

5. Barn ska få påverka och delta i beslutsfattande som berör krissituationen med metoder som är lättillgängliga för barn.

6. Barnens psykiska hälsa ska stödjas under och efter krisen.