Våld mellan barn och unga identifieras inte – 
förebyggande förutsätter åtgärder från hela 
samhället

 

Barnombudsmannens ställningstagandet har publicerats i Barnombudsmannens årsberättelse 2020.

 

År 2020 kommer att gå till historien som ett år då den fleråriga positiva utvecklingen inom våldsbrott av unga tog slut. Enligt informationen vid tidpunkten för skrivandet var minderåriga exceptionellt ofta misstänkta för dråp eller försök till dråp. De mest chockerande fallen ledde till döden av en ung person i händerna av andra barn. Tragedierna har berört många människor och hela samhället. Ministrarna Li Andersson och Annika Saarikko vid undervisnings- och kulturministeriet reagerade till händelserna med rundabordssamtal där yrkespersoner och beslutsfattare tillsammans letade efter svar för att förebygga våld. Polisen reagerade med ett exceptionellt kraftfullt utlåtande där polisen vädjade till de olika aktörerna i samhället för att lösa situationen.[1]

När ett litet barn blir föremål för våld är gärningsmannen ofta äldre. När offret är en tonåring är gärningsmannen oftast i ungefär samma ålder, ett syskon, en kompis, en pojk-/flickvän, en annan bekant eller obekant person i samma ålder. Det är sällsynt att vuxna skulle utöva våld mot tonåringar. Fenomenet gäller såväl dråp, skador som krävt sjukhusvård som gärningar som registrerats som misshandel.[2] [3] Trots det är identifieringen och bekämpningen av våld som riktas mot barn av barn svag i vårt samhälle.

Barnombudsmannen har även tidigare påpekat[4], att våld mellan barn och unga inte identifieras i Finland. Denna form av våld behandlas inte alls till exempel i de nationella anvisningarna av Institutet för hälsa och välfärd[5], och i den aktuella åtgärdsplanen En barndom utan våld beaktas inte våld mellan barn och unga, dess offer eller unga våldsverkare adekvat. I åtgärdsprogrammets genomförandeplan[6] identifieras våld, mobbning och trakasserier som sker i småbarnspedagogiken, skolan och handledda fritidsaktiviteter, men så som undersökningar påvisar blir tonåringar ofta föremål för våld även på andra platser än i skolan eller vid fritidsaktiviteter. Våld på gator och andra offentliga platser förebyggs främst av polispatruller och de få organisationer för patrullerande ungdomsarbete vars verksamhet är projektbaserad och finansiering osäker. Våld inom ungas parrelationer är i Finland ett fenomen som nästan inte har undersökts eller identifierats alls[7].

Finland är ett land med mycket våld. Vad gäller brott mot liv, självmord och våld mot kvinnor är vi bland de farligaste länderna i Europa. Typiskt för våld som begås i Finland är att det är grovt: brott mot liv och självmord begås ofta med skjutvapen och dråp, försök till dråp och grova misshandel begås ofta med eggvapen. Våld begås ofta under alkoholpåverkan. Unga har använt eggvapen och varit berusade även vid de våldsbrott som skett i år.

FN:s konvention om barnets rättigheter innehåller en förpliktelse att undanröja alla former av våld mot barn. Det räcker inte att ingripa i våld, utan våld ska förebyggas och förhindras helt. Enligt Världshälsoorganisationen WHO påverkas våld av individuella, situationsspecifika, samfundsrelaterade och samhälleliga faktorer[9]. FN:s kommitté för barnets rättigheter anser också att våld ska förstås ur ett holistiskt perspektiv som ett fenomen. Barn som tar till våld är ofta impulsiva och har själva blivit utsatta för våld. Av situationsfaktorerna ökar sannolikheten för våld av rusmedel, yttre tryck och faktorer som hänför sig till gruppdynamiken. Våld kan emellertid inte förklaras endast med orsaker som hänför sig till individen eller situationen. Våld har alltid samband med de kringliggande sociala, kulturella och ekonomiska faktorerna. Våld ökar till exempel på grund av de våldstillåtande normerna i samhället. I barnens värld påverkar även spel, sociala medier, underhållning och de vuxnas exempel barnens våldsamma beteende.  

Förhållningssättet till undanröjande av våld ska också vara holistiskt, proaktivt och inkluderande. Undanröjande av våld förutsätter samarbete mellan alla förvaltningsområden – ända från planläggningen – och intensivt arbete med fostrare för att eliminera våldsam uppfostran. Utbildning i känslomässiga färdigheter ska anordnas för såväl fostrare som för barn och man ska kraftfullt ingripa i alla former av våld genom handledning till korrekt beteendemönster. Även våld inom kamratförhållanden och mekanismerna bakom det ska identifieras. Om de vuxna inte identifierar våld inom kamratförhållanden blir förhindrandet av det på barnens ansvar. Detta ansvar är för stort för barn att bära. 

Offer för våldsbrott och deras närstående behöver hjälp omedelbart och under en längre tid. För unga förbrytare ska man skräddarsy åtgärder med hjälp av vilka de kommer bort från våldsamma förfaringssätt och samfund. Nu senast är det dags att organisera minderårigas fängelsestraff så att fängelsetiden stödjer barnets rehabilitering, utbildning och integrering i samhället. Det sker inte i fängelser för vuxna. Man ska ingripa i våldsamma samfunds verksamhet och sluta med att förhärliga och ge ett tyst medgivande till våldsbrottslighet.

Till sist ska det konstateras att det inte är tillräckligt att yrkespersoner och myndigheter upprättar program och planer för förhindrande av våld och för skapande av ett våldsfritt samhälle. Barn, unga och familjer ska tas med i arbetet för förebyggande av våld. Detta är särskilt viktigt för förebyggande av våld inom kamratförhållanden. Trots att undanröjande av våld innebär en stor utmaning är det en skyldighet av alla stater som kallar sig för rättsstater.[10] 

 

 

 

Våld mellan barn och unga i Finland

• Att förhindra våld mot barn är statens skyldighet.

• Våld mot tonåringar begår i regel av personer i samma ålder.

• I Finland identifieras och förebyggs våld inom kamratförhållanden inte adekvat.

• Förhindrande av våld förutsätter ett holistiskt förfaringssätt.

• Offren ska få långsiktig hjälp, gärningsmännen ska komma bort från de våldsamma förfaringssätten och man ska ingripa i våld i hela samhället.