Barnens rätt att påverka ska främjas

Barnombudsmannens ställningstagandet har publicerats i Barnombudsmannans årsberättelse 2020.

 

”Jag borde vara i skolan på andra sidan havet”, konstaterade 16-åriga klimataktivisten Greta Thunberg på FN:s klimattoppmöte i New York i september 2019. Jordklotet befinner sig i en kris och problemen är så stora att Thunbergs anmärkning om sin rätt att vara i skolan i stället för på FN-mötet är mer än berättigad. Samtidigt hade hon även rätt att närvara vid mötet.

Oron över jordklotets framtid har mobiliserat barn och unga. Rörelsen Fridays for Future   började i Sverige och har under de senaste två åren spridit till över 150 länder och samlat över en miljon deltagare i strejker på en och samma gång. Utöver strejkerna har barn och unga använt sig av de officiella kanalerna för påverkan. Barn har hörts på flera nationella och internationella paneler, och i september 2019 lämnade en grupp barn in ett officiellt klagomål mot fem stater till FN:s barnrättskommitté om brott mot barnets rättigheter. På detta sätt har barn använt sin rätt att fritt uttrycka sina åsikter i alla frågor som rör dem själva i förhållande till barnets ålder och mognad.

Barnens medvetenhet om klimatkrisen har både hyllats och förfärats över. Barnens aktivism har setts som ett välkommet tecken på barnens vilja att påverka frågor som rör dem själva. Kritikerna har betraktat barnens aktivism som frammaskinerad av utomstående aktörer, politisk och överdriven. Aktiva ungdomar har fått erfara mobbning och riktade trakasserier som vuxna har gjort sig skyldiga till i syfte att tysta ungdomarna eller att förhindra deras deltagande i t.ex. klimatstrejker.  Synpunkterna på krisen har också splittrat olika grupper av barn. En del av barnen upplever att klimatrörelsen har gett mål och riktning till deras liv. En del upplever emellertid att klimatförändringen får för mycket uppmärksamhet och orsakar ångest i onödan. Många vuxna anser att barnen ska få växa upp i fred.

Denna synpunkt delar upp sakkunniga på barnområdet – och även barn själva. Synpunkten förringar barnens vilja och förmåga att påverka. Å andra sidan innebär den – helt korrekt – att de vuxna har en skyldighet att påverka. Detta kan inte nog betonas. Barn har rätt att inte använda sin rätt till delaktighet[1].

Barnombudsmannens fokusområde under 2020 har varit jordklotets framtid och barnets rättigheter. Förstörelsen av jordklotet påverkar de generationer som nu växer upp samt de kommande generationerna. FN:s människorättskommitté har också granskat hur ändringarna på jordklotet påverkar barnets rättigheter redan innan barnen aktiverades. Stormar, naturkatastrofer, brist på dricksvatten och mat, luftföroreningen och ökningen av smittsamma sjukdomar är i flera avseenden en konsekvens av människan orsakad klimatändring, minskning av den biologiska mångfalden och utarmning av jordmånen. Miljöförstörelsen är ett hot mot barnens fysiska och psykiska hälsa. Barn är fysiologiskt mer känsliga till exempel för UV-strålning och luftföroreningar. Den ångest och hopplöshet som barn upplever håller på att även i Finland uppnå sådana proportioner som psykologer har öppet skrivit om.

Barnens delaktighet är en stark och övergripande princip i FN:s konvention om barnets rättigheter. Även vår nationella lagstiftning ända från grundlagen innehåller bestämmelser som hänför sig till barnets och barngruppers delaktighet och hörande[2]. Barn har också rätt att få information på basis av vilken hen kan framföra sina åsikter. Vad gäller miljöfrågor ska unga få undervisning av hög kvalitet i klimatfrågor och hållbar utveckling.[3]

I Finland har vi en god lagstiftningsmässig grund för barnens delaktighet och därmed för barnens påverkan, men verkställigheten lämnar mycket att önska[4] [5]. Det finns brister i tillgodoseendet av barnens rättigheter till delaktighet särskilt vad gäller vissa barngrupper såsom små eller funktionshindrade barn. Barnens påverkan i samhället stärks i huvudsak vuxencentrerat och genom strukturer för representativ delaktighet.[6] Rättigheten att framföra sin åsikt och påverka ska tillgodoses även i vardagen, dvs. där barn och unga normalt finns[7]. Metoderna för hörande och informationsproduktion av barn får inte i sig vara diskriminerande eller utesluta vissa barngrupper, utan det ska finnas flera kanaler och de ska vara tillgängliga[8]. De vuxnas kompetens i de olika sätten och metoderna för delaktighet ska ökas[9].

När vi till sist ger barnen en möjlighet till påverkan är den centrala frågan hur vi utnyttjar den information som vi fått av barn och unga.[10] [11] Barnombudsmannen vill påminna om att barnens rätt att påverka ska tas på allvar och barn ska beaktas i beslutsfattandeprocesserna långsiktigt. Detta gäller såväl familjen, grannskapet, skolan, fritidsintressen som kommunal- och rikspolitiken. Chimäriskt hörande betyder att man förbiser information som man får av barn och utgör strukturell diskriminering.

 

Metoder för främjande av barnens delaktighet

1. Barnens rätt att påverka ska tas på allvar.
   De vuxnas kunskaper och förståelse om barnens rätt att påverka ska ökas.
2. Barnen ska ges information till stöd av deras delaktighet.
   Informationen ska finnas tillgänglig på flera olika kanaler. Barnen ska erbjudas olika tillgängliga platser för delaktighet.
   Man ska använda barnvänliga metoder, barnens åsikter ska beaktas i vardagen, barnen ska höras vid beslutsfattandet.
3. Information från barnen ska utnyttjas.
4. Barnen ska ges information om hur informationen har använts eller vad informationen påverkade.

Källa: Barnombudsmannadelegationen 9.11.2020.