Allvarligt utagerande och självdestruktiva barn behöver hjälp av hybridenheter

(Ställningstagandet har publicerat 4.4.2024 i barnombudsmannens årsberättelse 2023.)

Symtom på psykisk ohälsa hos barn har ökat och tillspetsas under de senaste åren. Barnombudsmannen vill lyfta fram en liten barngrupp som befinner sig i en väldigt sårbar ställning, är farlig för sig själva och för sin omgivning och belastar vårdgivare, och vars behov måste bemötas snarast. 

Symtom på psykisk ohälsa hos barn har ökat under de senaste åren. Samtidigt har köerna till mentalvårdstjänsterna för barn och unga väst och trycket på barnskyddstjänsterna ökat. Både lindrigare psykiska symtom såsom ångest och spänningstillstånd och antalet psykiatriska diagnoser som ställs inom specialsjukvården ökat. Social- och hälsovårdsministeriets arbetsgrupp för reformen av krävande vård utom hemmet utredde frågan grundligt under åren 2019–2020, men arbetsgruppens förslag gick inte framåt. 

Under de senaste åren har väldigt allvarliga symtom med våldsamhet och självdestruktivitet bland barn ökat. En liten grupp barn har så allvarliga symtom att de inte kan vårdas hemma, i familjehem eller på barnskyddsanstalt. Internationellt har dessa barn kallats för ”systemsprängare” (eng. system crashers), eftersom deras situation visar tydligt att tjänstesystemet inte kan bemöta deras oundgängliga behov. Det är fråga om en väldigt lite barngrupp som dock utgör en tung belastning för vårdgivare. Denna barngrupp har blivit utan den hjälp och vård de behöver. Dessa barn har ett omedelbart hjälpbehov, och utan hjälp löper de stora risker. Den utmanande situationen har identifierats också i statsminister Orpos regeringsprogram och målsättningen är att utreda hur vård- och rehabiliteringskedjan fungerar för grovt våldsamma ungdomar.

Om barn lämnas utan vård äventyras även säkerheten av deras omgivning och närstående

Barn som uppvisar symtom genom våldsamt eller självdestruktivt beteende kommer från olika bakgrunder. Det gemensamma för dem är att på grund av beteendet kan de inte vårdas hemma, i familjehem eller på barnskyddsanstalt. Symtomen hotar inte bara barnets egen uppväxt och utveckling utan också säkerheten av deras närstående såsom föräldrarna, syskonen och skolkamraterna. När barnet och hens livsmiljö växer kan det våldsamma beteendet riktas även mot utomstående. 

För närvarande försöker man hjälpa allvarligt utagerande och självdestruktiva barn inom barnskyddet och barn- och ungdomspsykiatrin. Problemet är att barnskyddets kompetens och möjligheter att anordna vård är otillräckliga, men en sjukhusavdelning kan inte heller vara ett långvarigt hem till ett barn. När dessa barn blivit straffmyndiga löper de en hög risk för att göra sig skyldiga till brott. I sådana fall kommer också det straffrättsliga påföljdssystemet att bli aktuellt vid sidan av social- och hälsovårdstjänsterna. Hjälpen till barnet kan ofta bli splittrad, vilket både belastar tjänstesystemet och är ineffektivt. I värsta fall blir barnet utan det stöd hen behöver även om kostnaderna för samhället blir ansenliga.

Hjälpen till barnen ska vara bestående, stabil och kompetent

Barn med allvarligt våldsamt och självdestruktivt beteende hamnar i en spiral av barnskyddets olika placeringar och sjukhusperioder. Situationen är motsägelsefull eftersom dessa barn framför allt behöver stabilitet och bestående mänskliga relationer i stället för att skickas mellan olika vårdplatser. Konstanta byten av livsmiljöer och vårdpersonal orsakar otrygghet och upprepade känslor av att bli övergiven, vilka förvärrar symtomen. Trots de goda avsikterna kan barnen bli offer av hjälpsystemet.

Vårdpersonalen ska vara engagerade och inneha särskild kompetens eftersom det utagerande beteendet kan väcka känslor av otrygghet, frustration och stress. I värsta fall kan även den stress som en yrkesperson upplever ta sig uttryck i försummelser och illabehandling av klienten. Att hjälpa barn med allvarligt våldsamt och självdestruktivt beteende kräver tillräckliga resurser och strukturer som upprätthåller yrkespersonernas kompetens, såsom kontinuerlig utbildning och arbetshandledning. Kompetensen inom ett enskilt fackområde räcker inte ensamt, utan arbetet ska vara multiprofessionellt och baseras på aktuella forskningsdata. 

Kunskapen inom barnskyddet och barnpsykiatrin bör kombineras

Barnombudsmannen anser att för att hjälpa barn med allvarligt våldsamt och självdestruktivt beteende är det viktigt att inrätta hybridenheter där barnskyddets samt barn- och ungdomspsykiatrins kompetenser förenas. I praktiken bör dessa enheter vara barnskyddsanstalter under välfärdsområdena med integrerade barn- och ungdomspsykiatriska tjänster från ett universitetssjukhus. Det finns positiva erfarenheter från enheter runt om i Finland som varit verksamma enligt denna princip, men tyvärr har dylika enheter trots de positiva erfarenheterna även avvecklats. 

Dylika hybridenheter skulle ligga i linje med social- och hälsovårdsreformen och välfärdsområdenas verksamhetsprinciper genom att genuint och konkret förena kompetensen av flera olika fackområden såsom medicin, socialt arbete, psykologi och specialpedagogik. Att hjälpa barn med allvarligt våldsamt och självdestruktivt beteende kräver omedelbara åtgärder av välfärdsområdena samt nationell styrning och uppföljning. Även om största delen av finländska barn mår bra kan vi inte stänga våra ögon för de barn vars kondition innebär en allvarlig risk för deras egen och deras närståendes trygghet.